I dagens samhälle är det mycket vi måste tänka på. Det leder till att många känner sig väldigt stressade, men är detta bara dåligt? Det finns två olika sorters stress. Positiv och negativ.

Negativ stress: Det kan både vara under- och överstimulans som orsakar negativ stress. Överstimulans innebär att man har ’’för många bollar i luften’’ Det betyder att kraven överstiger vår förmåga. Understimulans betyder att vi inte får tillfälle att använda våra kunskaper.

Positiv stress betyder att det råder balans mellan vår förmåga och de krav som ställs. Det gör att vi upplever det som en positiv ”fartgivare”.  Det gör oss mer driven och pushar oss till att göra saker.

Vad är coping?

Coping är begreppet för den strategi patienten använder för att handskas med sitt besvär.

Coping är det sätt som individen bemöter, försöker bemästra och anpassa sig till såväl ett inre som ett yttre hot. Panikångest och stress är exempel på inre hot.

I stort sett kan man uppdela coping strategier i två grupper, aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier. Att använda passiva/undvikande copingstrategier är en klar riskfaktor för att utveckla ett långvarigt problem och det är viktigt att ta itu med detta.

Den som undviker (passiv)

Blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för framtiden.

Är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.

Vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå bort av sig själv.

Den som konfronterar (aktiv)

Vet att smärtan kommer att minska och är inte orolig för framtiden.

Fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.

handskas med smärtan genom att vara positiv, fortsätter att vara aktiv och att arbeta

Vilken strategi man använder har mycket att göra med hur man tolkar besväret och med konsekvenserna av strategien (inlärning). I stort sett kan man säga att ett beteende som är framgångsrikt i att reducera eller eliminera smärtan kommer att öka i frekvens i liknande situationer; det blir bekräftat. På samma sätt kommer ett beteende som gör att smärtan blir värre att minska i frekvens; det blir bestraffat.

Rädsla undvikande – en förklaringsmodell                                                              

Ett viktigt exempel på hur tolkning och inlärning kan påverka coping är mekanismerna bakom rädsla unvikande. Första fasen, betingningen, går till så att stimuli såsom en viss aktivitet eller situation framkallar en reaktion t ex rädsla, ångest och muskelspänning.  I andra fasen blir dessa stimuli (aktiviteten eller situation) tolkade som ”hot” och detta kan sätta igång undvikande reaktioner. Konsekvensen (minskad ångest, spänning och smärta) av beteendet (att undvika aktiviteten eller situationen) blir på så vis bekräftad. När denna inlärning har skett är mönstret svårt att bryta. Patienten kan till i oändlighet undvika kontakten med den ursprungliga hotande aktiviteten eller situation. Rädsla-undvikande är associerat till specifika tankepatroner som man ofta kallar för ”katastroftankar”. Katastroftankar är negativa och förstärkta tolkningar av situationer eller upplevelser.

Man kan dela upp coping i två grenar. Aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier. Använder man de passiva strategierna kan det bli risk för att utveckla ett långvarigt problem, vilket är något man måste ta itu med.

Den som undviker (passiv)

– blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för framtiden.

– är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.

– vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå bort av sig själv.

– Den som konfronterar

– Vet att smärtan kommer att minska och är inte orolig för framtiden.

– fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.

– handskas med smärtan genom att vara positiv, fortsätter att vara aktiv och att arbeta