Kategori: Blogg (Page 1 of 4)

Att hantera stress 

I dagens samhälle är det mycket vi måste tänka på. Det leder till att många känner sig väldigt stressade, men är detta bara dåligt? Det finns två olika sorters stress. Positiv och negativ.

Negativ stress: Det kan både vara under- och överstimulans som orsakar negativ stress. Överstimulans innebär att man har ’’för många bollar i luften’’ Det betyder att kraven överstiger vår förmåga. Understimulans betyder att vi inte får tillfälle att använda våra kunskaper.

Positiv stress betyder att det råder balans mellan vår förmåga och de krav som ställs. Det gör att vi upplever det som en positiv ”fartgivare”.  Det gör oss mer driven och pushar oss till att göra saker.

Vad är coping?

Coping är begreppet för den strategi patienten använder för att handskas med sitt besvär.

Coping är det sätt som individen bemöter, försöker bemästra och anpassa sig till såväl ett inre som ett yttre hot. Panikångest och stress är exempel på inre hot.

I stort sett kan man uppdela coping strategier i två grupper, aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier. Att använda passiva/undvikande copingstrategier är en klar riskfaktor för att utveckla ett långvarigt problem och det är viktigt att ta itu med detta.

Den som undviker (passiv)

Blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för framtiden.

Är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.

Vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå bort av sig själv.

Den som konfronterar (aktiv)

Vet att smärtan kommer att minska och är inte orolig för framtiden.

Fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.

handskas med smärtan genom att vara positiv, fortsätter att vara aktiv och att arbeta

Vilken strategi man använder har mycket att göra med hur man tolkar besväret och med konsekvenserna av strategien (inlärning). I stort sett kan man säga att ett beteende som är framgångsrikt i att reducera eller eliminera smärtan kommer att öka i frekvens i liknande situationer; det blir bekräftat. På samma sätt kommer ett beteende som gör att smärtan blir värre att minska i frekvens; det blir bestraffat.

Rädsla undvikande – en förklaringsmodell                                                              

Ett viktigt exempel på hur tolkning och inlärning kan påverka coping är mekanismerna bakom rädsla unvikande. Första fasen, betingningen, går till så att stimuli såsom en viss aktivitet eller situation framkallar en reaktion t ex rädsla, ångest och muskelspänning.  I andra fasen blir dessa stimuli (aktiviteten eller situation) tolkade som ”hot” och detta kan sätta igång undvikande reaktioner. Konsekvensen (minskad ångest, spänning och smärta) av beteendet (att undvika aktiviteten eller situationen) blir på så vis bekräftad. När denna inlärning har skett är mönstret svårt att bryta. Patienten kan till i oändlighet undvika kontakten med den ursprungliga hotande aktiviteten eller situation. Rädsla-undvikande är associerat till specifika tankepatroner som man ofta kallar för ”katastroftankar”. Katastroftankar är negativa och förstärkta tolkningar av situationer eller upplevelser.

Man kan dela upp coping i två grenar. Aktiva/konfronterande strategier och passiva/undvikande strategier. Använder man de passiva strategierna kan det bli risk för att utveckla ett långvarigt problem, vilket är något man måste ta itu med.

Den som undviker (passiv)

– blir skrämd av att det gör ont och oroar sig för framtiden.

– är rädd att smärta alltid betyder att skadan förvärras.

– vilar mycket och väntar på att smärtan skall gå bort av sig själv.

– Den som konfronterar

– Vet att smärtan kommer att minska och är inte orolig för framtiden.

– fortsätter sitt liv så normalt som möjligt.

– handskas med smärtan genom att vara positiv, fortsätter att vara aktiv och att arbeta

NO MEANS NO

En debatt som funnits i alla år och alltid diskuterats mycket om är våldtäkter. Trots att detta alltid varit ett ämne som konstant tagits upp känner jag att lite görs åt det, korta strafftider och att offret skylls på sker ofta. I sommar har detta ämne blivit ännu mer omtalat då det skett många sexuella övergrepp på festivaler.  Att tjejen var lättklädd, alkohol påverkad och vandrade själv sent på natten är argument som vissa använder för att försvara sina handlingar. Hela konceptet med att det är tjejer som själva ska skydda sig från våldtäkter är helt oacceptabelt.

Många kommer med idéer om hur tjejer kan skydda sig från att bli utsatt. Som att exempelvis när de ska på festivaler inte vara för berusade, alltid hålla sig till sitt kompis gäng och inte ha på sig utmanande kläder. Det borde inte vara något som förväntas av tjejer att hålla sig till. Det som borde förväntas göra är att killar inte beter sig på ett sådant oacceptabelt sätt. Att det ska vara vi tjejer som anpassar oss för att inte bli våldtagna är sjukt. Vi ska inte behöva bete oss på ett visst sätt eller vara hemma på kvällen bara för att kunna känna oss trygga. I högstadiet minns jag hur vi hade sexual undervisning och vi tjejer fick veta att vi inte skulle vara ute sent på kvällen själva, inte ha konsumerat alkohol och hur vi var tvungna att vara försiktiga. Medans när jag diskuterade detta med en killkompis hade de diskuterat om skägg, kroppsbehårning och sexdebut. Vi måste börja fokusera på att utbilda killar om hur de ska agera kring dessa situationer och att de under inga omständigheter är okej att ge sig på en tjej utan hennes vilja istället för att lära tjejer hur de ska undvika detta.

På Sveriges radio har de skrivit om en undersökning som Amnesty gjort. De hade intervjuad 2600 personer angående deras attityd om våldtäkt. 1 av 5 tyckte att en tjej som klätt sig utmanande och blivit våldtagen borde tagit eget ansvar. En elev de intervjuade ska ha sagt ”Om en tjej går med en kort kjol på stan och ensam så får hon nog skylla sig själv ibland.” Skylla sig själv? Så om du är ute och går på gatan och synligt har framme din plånbok och någon rånar dig så får du skylla dig själv? Ett brott är alltid ett brott oavsett hur offret agerade. En kvinna ska kunna klä sig hur hon vill utan några frågor, hon ska kunna gå ute sent på kvällen utan att vara rädd och ta en drink utan att detta på något som helst vis ska antyda på att hon ber om det. Ett nej är alltid ett nej och ska under inga omständigheter berövas från en.

I en artikel på SVT får man höra Agnes historia, ett offer till en våldtäkt på en festival. Männen ska ha grovt våldtagit henne och under tiden filmat dådet. De som våldtog henne ska ha fått mellan 3 och 4 år fängelse. Agnes berättar att hon sedan dådet inte vågar gå ut ensam på kvällen och har fått hantera grov ångest. Dessa män fick alltså ynka 3 års fängelse trots att det fanns konkreta bevis för dådet. 3 års fängelse, medans Agnes som levde ett vanligt liv fick börja kämpa med vardagliga saker för att ångesten var så stor. 3 år, när offret inte kan fokusera ordentligt efter dådet. 3 år, längre fängelsestraff behövs.

På SVT skriver de om en våldtäkt som skedde under Bråvalla. Det var en tjej som blev våldtagen mitt i publikhavet då Zara Larsson uppträdde. Zara Larsson skrev hur hon hatade killar då de kände behovet att våldta. Festivaler, som ska vara en rolig kväll där man kanske går ut med sina kompisar och vill lyssna på bra musik, kan bli den värsta i en tjejs liv bara för att en kille påstår att han inte kan behärska sig. Ett nej ska alltid vara ett nej oavsett omständigheterna.

Källförteckning:

Internet:

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/v%C3%A5ldt%C3%A4kt

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=2042338

http://www.svt.se/kultur/musik/festivalvaldtakternas-offer-och-betydelsen-av-en-dom

 

Samhällets ideal

Vi nås egentligen av idealen redan som små när vi ser på barnprogram eller leker med leksaker. Tjejer framstås som smala medan killar framstås som muskelknuttar. Redan i detta stadie börjar samhället tala om för oss hur en tjej och en kille ”ska” se ut. Sen när sociala medier börjar användas nås vi av idealen ytterligare. På Instagram kryllar det av tjejer som ser ut att ha ”drömkroppen”. Även i filmer och reklamer så är tjejerna oftast väldigt smala och killarna väldigt muskliga. Detta leder till kroppsideal som samhället vill att vi ska leva upp till.

Idealen framställs ofta genom att bilder redigeras och gör så att modellen får smalare midja eller liknande. Då föreställer reklambilder eller bilden på Instagram inte längre hur personen egentligen ser ut. Det finns då inte någon som ser ut som personen på bilden i verkligheten. På samma reklam- eller Instagrambild kollar sedan massor med personer och önskar att de ser ut som personen på bilden som inte ens själv ser ut så.

Idealen gör att vi inte kan vara nöjda med våra kroppar eftersom att det inte ser ut exakt så som samhället vill. Individerna i samhället tjänar sällan något positivt av att känna sig missnöjda över hur vi ser ut. Det är istället skönhetsindustrin som tjänar mängder på ideal. Mängder av pengar. Smink blir allt vanligare i lägre åldrar och är nästan ett måste om vi ska visa oss bland folk. Att göra en spraytan eller fransförlängning blir mer och mer normer. Det är snart ingen som längre lyfter på ögonbrynet om vi hör att någon kändis har gjort en bröstförstoring eller fyllt läpparna. Om det inte hade varit för idealen tror jag mycket färre personer skulle välja att förändra sina kroppar för att likna idealet och därmed bli snyggare enligt samhället.

Att vara snäll

När jag tänker på uttrycket ”göra gott” så tänker jag på att vara snäll och god. Men hur är man egentligen snäll?

I vårt samhälle har vi vissa regler och normer. Varje dag står vi framför val som ibland anses självklara. Det kan gälla småsaker som att inte tränga sig före i kön eller att ta av sig skorna när man går in. Dessa små, men betydande, val sker oftast undermedvetet, eftersom att vi beter oss efter en viss utsedd samhällsetik. Enligt evolutionsbiologierna är dessa normer livsviktiga och om de inte fanns hade vi utrotat oss själva för länge sen.

Ibland hamnar vi dock inför beslutstaganden som inte sker undermedvetet, dessa kallas etiska dilemman.  Jag har ett exempel från boken ”Konsten att vara snäll”:En arbetskamrat har presterat allt sämre de senaste månaderna. När du talar med henne om detta avslöjar hon att hennes son blivit psykiskt sjuk och försökt att ta sitt liv. Hon får dig att lova att inte berätta för någon. Några veckor senare träffar du din chef, som säger att han planerar att avskeda din arbetskamrat och att ledningsgruppen skall fatta beslut om detta på eftermiddagen. Dina protester hjälper inte, men du anar att hans hjärta skulle vekna om du berättade sanningen. Du kan inte få tag i din arbetskamrat. Bryter du ditt löfte och berättar för chefen? När man hamnar i ett etiskt dilemma gäller det att se olika handlingsalternativ och välja det som är långsiktigt bäst. Hur du än gör så gör du fel. Om vi utgår efter exemplet så går det att säga till chefen och därmed bryta arbetskamratens förtroende eller inte säga till chefen och därmed få din arbetskamrat avskedad. Det som är långsiktigt bäst är att bryta samhällsnormen och arbetskamratens förtroende eftersom att hennes yrke står på spel. Att vara snäll är alltså att vilja göra gott och stå upp för det som är rätt.

Ordet snäll har fått en negativ klang, exempelvis så kan man säga ”ja, hon är i alla fall snäll” om någon och med detta anse att denne är ointelligent. Snäll kopplas också till begreppet ”dörrmatta” vilket är en person som gör allt som andra säger och låter folk trampa på den. Ordet kopplas alltså ofta till dumhet men egentligen är det tvärtom, att vara snäll är att ha ett starkt etiktänk och att kunna se alla handlingsalternativ och sedan kunna värdera det bästa alternativet. Ibland kan val vi gör verka hjärtlösa i stunden men vara det bästa långsiktigt, därför krävs det att kunna handla efter situation.

Ett vanligt talspråk är ”det är tanken som räknas”, men egentligen är det inte det. En god handling är alltid bättre än en god tanke. Goda handlingar påverkar alltid någon positivt även om du inte får tillkännedom om det. Det är viktigt att handla och inte tänka ”det är inte mitt problem” eller ”det är någon annans jobb”. Allt detta kan dock vara svårt att undvika. Och man kan fråga sig:

Är det möjligt att vara en god människa? Vi försöker göra rätt men kanske inte alltid lyckas och ibland kanske vi inte ens försöker. Egentligen så går det inte att ”vara snäll” eftersom att det är mer utav en utopi än en egenskap. Men om vi försöker och strävar efter att agera gott är vi på god väg. Det gör ingenting om vi har gjort fel eller ibland gör fel. Att agera gott är någonting vi måste tänka på konstant, det går inte att göra lite snälla saker och sedan känna sig klar utan det är någonting som konstant måste utvecklas. Det gör ingenting om vi t.ex. missbedömer en situation och det får negativa konsekvenser, bara vi har viljan att göra rätt så agerar vi som goda människor.

Så för att besvara frågorna jag ställde i början av talet. En snäll människa är en människa som handlar med etik och vill gott med sina handlingar.  Alla handlar som en ”god människa” undermedvetet eftersom att vårt samhälle är konstruerat på det sättet. Ens handlingar ska ha positiv påverkan. Det är alltså svårt att undvika att agera som en god människa eftersom att vi hela tiden gör val som anses goda, men det är också lätt att välja fel handlingsalternativ och vara en ond människa. Så att vara snäll är alltså att ”göra gott”.

Detta är viktigt att komma ihåg i sina handlingar. Var snäll och handla etiskt. Om du vet att någon i din närhet råkar illa ut eller själv råkar illa ut är det alltid rätt att kontakta någon. Om det inte finns någon i din närhet du kan prata med finns följande:

Hjälplinjen erbjuder tillfälligt psykologiskt stöd på telefon, alla dagar kl 13-22. Det kostar som ett vanligt samtal och du kan vara anonym.- Ring 0771-22 00 60

Bris – Barnens rätt i samhället. Måndag-fredag kl 15-21, lördag-söndag kl 15-18.
Telefon 116 111.
Jourhavande medmänniska. Alla dagar kl 21-06. Telefon 08-702 16 80.
Självmordslinjen. Chatt och telefon dygnet runt. Telefon 90101.

Träningens positiva effekter

Träning är något jag har lite delade åsikter om, det är någon form av hat-kärlek. Ifall träningstypen är rolig tycker jag om träningen, det blir något bra och positivt. Men samtidigt är det något jag emellanåt avskyr. Speciellt konditionsträning. Men på något vänster kan det värsta konditionspasset vara något jag ändå njuter av. Det är lite skumt.

Träning ska aldrig ses som ett straff. Kroppen är gjord för att röra sig. Det kanske man inte kan tro om man reflekterar över hur vi har det idag. Idag är det väldigt få ”aktiviteter” i vardagen som kräver kroppslig ansträngning. För att få mat på bordet kan vi ta bilen till närmaste Ica och köpa en färdigmarinerad fläskfilé. På stenåldern var det ju inte riktigt så. Där krävdes det lite mer ansträngning än att vrid om tändningslåset i bilen och knata in från parkeringen på närmaste mataffär. Med alla dagens uppfinningar och smarta lösningar behöver vi snart inte ens lyfta arslet ur soffan för att vardagen ska flyta på.

Idag får man sällan träning “på köpet”, det faller inte naturligt in i vardagen. Förr känns det som att vardagsmotion utfördes i mycket högre grad idag. Min egna uppfattning är i alla fall att så fort man får körkort tar man bilen överallt och tycker att bara tanken på den fem minuters långa promenaden till busshållplatsen känns alldeles för ansträngande.

Jag tycker att det är synd som det har blivit idag då alla inte upptäcker fördelarna med att träna. Då tänker jag inte på det ribbade sex-pack på magen eller ”att man kan bli smalare” som man kan få genom träning. Träning har nämligen en massa positiva effekter på hälsan. Dn.se skriver att immunförsvaret stärks och det innebär att man lättare håller sig frisk. Reaktionsförmågan och balansen blir också bättre. Även hjärnan påverkas på ett positivt sätt av träning. Med träning kan koncentrationsförmågan, minnet och inlärningen förbättras. Träning bidrar också till att sömnkvaliteten blir bättre och det kan leda till att ångest och oro kan minska.

Självkänslan kan också förbättras. Träning gör också att stresshormonerna i blodet minskar som minskar belastningen för hjärtat och leder till att humöret förbättras. Sahlgrenska skriver att skelettet blir starkader och att blodtrycket sänks. Värdena av blodfetter och kolesterol minskar och blodsockernivån blir jämnare.

För att ta det av alla positiva effekter som träning bidrar med krävs det att man själv bestämmer sig för att träna och vara beredd att lägga ned tid på det. Om man planerar in träningspass bör man vara noga med att kroppen får nog med vila. Själva träningen är lika viktig som kroppens återhämtning från träningen och kosten, det tycker jag är värt att ha i åtanke. Om du redan tränar regelbundet eller vill börja så fundera gärna på varför du vill träna. Är det för din egen skull eller samhällets?

Pronomenet hen

Nyligen har ett nytt ord dykt upp i svensk media och i vardagslivet. Ordet är hen och ska representera ett svenskt könsneutralt personligt pronomen som ska användas på samma sätt som han och hon. Ordet kan tillämpas när könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras. Hen kan även användas för personer som kritiserar normer och inte tycker att man behöver tillhöra en viss köns-indelning. Ordet har diskuterats mycket och har fått både positiv samt negativ kritik. Men varför är hen egentligen så viktigt?

På Spraktidningen förklarar man att ordet hen kan fylla en språklig lucka (Spraktidningen, december 2016). Skribenten Fatima hävdar att ordet hen är ett bra sätt för transpersoner att känna sig mer hemma i sin egen kropp. Hon beskriver att det som trans kan bli svårigheter att beskriva sig som en han eller hon och att hen, som är könsneutralt kan hjälpa dem från dessa svårigheter. En intervju gjord av Fatima med Anne Anders Uhrgård som är transperson visar att hen är ett bra tillskott för främst HBTQ människor. Uhrgård menar att det är förödmjukade att bli kallad för det eller den, då detta förbiser en som individ. Fatima avslutar debattartikeln med en intervju med Karin Milles som är språkforskare. Karin Milles förklarar att ordet hen även kan vara väldigt behövligt i en del texter där man behöver referera till en odefinierad person såsom i lagboken. ”Om femtio år kan vi ha ett fullt genomslag för hen, eller så använder alla den som neutralt pronomen” skriver Karin Milles och syftar på att ordet hen kan ha stor nytta för det svenska språket.

”Vi är biologiskt födda med ett kön, en grund till en identitet och därav är vi antingen en han eller en hon.” skriver Ngoc Nyguen på tidningen NA (Nerikes Allehanda, september 2015). Han menar att hen är ett onödigt ord som orsakar förvirring och utanförskap för barn. Att hen inte borde användas förklarar han genom att det är vuxna som tar detta ord på allvar medan barnen inte lägger märke till det. Han refererar även till forskning och anser genom detta att kvinnor och män alltid varit olika varandra. Han menar att ett genusneutralt ord på grund av detta är helt obehövligt för det svenska språket. Nyguen påstår även att användning av ordet hen kan orsaka problem för barn. Detta förklarar han genom att barn är så påverkade av sin omgivning och människor omkring dem och att ordet är mycket diffusare än användningen av ”hon” och ”han”.

Forskaren Daniel Wojahn som har studerat feministiska språkförändringar har i en artikel till Metro undersökt varför ord som hen upprör människor så starkt (Metro, juli 2015). I sin analys har han gått igenom över 2000 negativa kommentarer till ordet. Han menar att det inte är själva ordet som upprör utan det är språkförändringen bakom det som orsakar negativitet. Folk blir rädda att en förändring i samhället ska ske om sådana begrepp tar plats, samma debatt väcks exempelvis när ord som ”man” ska bytas ut mot ”en” förklarar han. Han betonar att folk vill ha ett statiskt samhälle och när ord går emot normer blir folk hetsiga ”Det står klart att språket upprör och har betydelse.” säger Wojahn.

På SVD intervjuas 3 kvinnor som jobbar inom svenska språket om ordet hen (SVD, 2016 november). De menar att ordet ”han” ofta blir normen när någon är oidentifierad, vilket bidrar till att kvinnor får mindre roll i dessa sammanhang vilket även orsakar en mindre roll i samhället. Att använda ordet hen gynnar inte bara transpersoner eller människor som inte känner sig hemma i sitt kön, utan det hjälper även höja kvinnors roll i samhället förklarar dem. I artikeln anses att konstant urskilja kön och ge dessa normer leder till negativa konsekvenser på både individ och samhälls-nivå. Den tyder även på att ordet hen börjar användas i högre grad och att det exempelvis skapats barnböcker med ”hen” som protagonist. Källan understryker att ordet hen bidrar till en friare inställning och att det skulle leda till en bättre framtid vars könsindelning inte konstant påverkar. De förklarar att ordet hen skulle gynna vår språkliga utveckling och bidra till en mer tillmötesgående miljö. ”/…/ Att använda hen är inte att ta bort hon och han. Det är att lägga till hen: att ge tre möjligheter istället för två” avslutar Karin Salmson artikeln med.

Så, vi kan konstatera att ordet hen behövs. Det är viktigt för många människor och vi på kroppsmagasinet tycker att alla ska tillämpa sig ordet.  

 

Källförteckning:

https://www.metro.se/artikel/forskaren-d%C3%A4rf%C3%B6r-uppr%C3%B6r-ord-som-hen-xr Hämtad 15-12-17

http://www.na.se/opinion/insandare/hen-ar-ett-onodigt-ord Hämtad 15-12-17

http://spraktidningen.se/artiklar/2007/11/hen-kan-fylla-spraklig-lucka Hämtad 15-12-17

https://www.svd.se/det-behovs-ett-nytt-ord-i-svenska-spraket Hämtad 15-12-17

Ätstörningar och Alkoholism

Första gången jag läste att ätstörningar och alkoholism kunde ha en koppling blev jag förvirrad. Jag förstod inte hur de kunde ha något att göra med varandra. Men när jag tänkte mer på det insåg jag att de faktiskt är ganska lika, och att det kan vara väldigt farligt.  

Men hur är de lika? Båda är försvarsmekanismer som slår igång belöningssystemet i hjärnan. Om vi mår dåligt kan beteendena få oss att må bättre, åtminstone för stunden. Både alkohol och ätstörningar är sätt för oss att försöka hantera våra problem, så när den ena skapar problem kan vi försöka hantera det med den andra. Det gör att det ena ibland kan leda eller bidra till det andra. På samma sätt kan de ersätta varandra, vilket betyder att recovery av en ätstörning kan bidra till alkoholism (och tvärt om). Det är lätt att byta ett skadligt beteende mot ett annat.

Dessutom är bulimi-mönstret ibland väldigt lik en alkoholists. Begränsa-binge-purge cykeln kan jämföras med hur alkoholister ofta försöker begränsa hur mycket de dricker, för att sen få återfall, och sen försöka sluta igen. Likheterna innebär att när man kommer ur ett skadligt mönster är det lätt att falla in i det andra. Och om man är disponerad för det ena beteendet är man troligtvis det för det andra.
Studier visar också att brist på mat ändrar hjärnvägarna så att saker som normalt sätt inte triggar hjärnans belöningssystem nu gör det. Det kan göra att man blir beroende av saker som alkohol. Alltså kan en ätstörning vara en bidragande faktor till att man använder alkohol på ett skadligt sätt.

Jag pratade med en vän om detta, och hon sa att hon ibland hade sett alkohol som ett substitut för mat när hon hade en ätstörning. Hon kunde dämpa både ångest och hunger för färre kalorier, samtidigt som det var ett av de få sociala sammanhangen hon ville vara på. Hon behövde inte äta och folk var inte så alerta att de märkte hennes ätstörda beteenden. Om hon spydde var det för att hon hade druckit för mycket.
Dock kunde alkoholen också ta kontrollen av henne, och göra att hon åt mer. Detta gav henne panik och hon blev allt mer restriktiv. Alkoholen bidrog till ätstörningen, även om den inte direkt innebar viktnedgång.

Alkohol och ätstörningar kan vara väldigt skadliga och en farlig kombination.  Om du har problem med ätstörningar och/eller alkoholism, kom ihåg att du inte är ensam! Det finns jättemånga därute som varit med om liknande saker och som vill hjälpa dig. Om du vill prata med någon kan du gå till Anonyma Alkoholister eller  Barn- och ungdomspsykiatri (BUP). Du kan också kontakta oss direkt på vår mejl kroppsmagasinetUF@gmail.com.

Min kropp, min regler

Jag känner ett nyp i min röv medan jag går förbi ett killgäng och skratten av de andra killarna i bakgrunden. Hur de ropar efter mig, hur rädd och äcklad jag känner mig.

Antastning, något som är allt för vanligt idag. Går jag ut på krogen kan jag räkna med att det finns en stor risk att jag kommer bli tafsad på. Jag har varit med om det och i princip alla jag känner har varit med om det.

För många, inklusive för mig har detta blivit extremt normaliserat. Man reagerar knappt om en man rör ens kropp mot ens vilja, det är så pass vanligt. Jag minns ett scenario när en bekant till mig hade anmält en kille som tafsat henne på rumpan. Min reaktion var att det var konstigt. Min första reaktion var ”det händer väll alla, hela tiden?”. Det var när denna tankegång slog mig jag insåg hur normalt det här har blivit och hur INTE okej det är. Såklart man ska anmäla om någon rör en mot ens vilja, såklart du inte ska vara rädd att säga ifrån. Varför är det här ”något vi ska ta?”. Det ska aldrig vara okej att röra någon på något sätt om den andre inte samtycker.

Ett vanligt tankesätt hos männen som gör detta och som jag själv fått höra är att jag klär mig på ett sätt som får dem att tro att jag ber om det. Detta resonemang går inte och har aldrig gått ihop för mig. Hur har min klädsel att göra med vad jag vill? Ska jag konstant vara tvungen att tänka på vad jag tar på mig och hur jag beter mig för att inte riskera att bli antastad? Det fulla ansvaret ska vara på männen som gör detta, inte på mig, som kvinna som tydligen ”visat för mycket”.

Detta visar hur vanligt det är att man endast ser kvinnans kropp som ett objekt och hur man tror att det som man är okej att bete sig såhär. Men, det är inte endast männens uppfattning av kvinnors kropp som blir påverkat, det är ens egen uppfattning också. ”Kanske det verkar som jag ber om det?” ”Borde jag tänka mer på hur jag beter mig och klär mig?” Får man kommentarer om vissa kroppsdelar är det enkelt att bli ännu mer osäker. Att man känner att man måste ändra på sig själv för att inte bli kallad slampa eller bli antastad.

Detta är ett helt FEL tankesätt hos mig och många andra unga tjejer. Det är inte ditt fel, det spelar ingen roll hur du klär dig eller hur du ser ut. Vi får höra det konstant ”min kropp, mina regler.” Men detta är inte bara ord, utan ord som måste fastna. Det måste fastna för oss tjejer och framförallt hos männen. Rör mig inte om jag inte vill, rör mig inte oavsett vad du tror mitt utseende antyder på att jag vill. Jag bestämmer över mig själv och över min egen kropp.

Det enda du som tjej kan göra mot detta är att försöka säga ifrån i den mån det går och att anmäla om något händer. Annars är det helt upp till att männens skeva uppfattning MÅSTE nå en drastisk förändring. Det är män som behöver förstå att det inte är okej. Inte kvinnor som behöver lära sig att inte vara ute sent på kvällen och klä sig på ett visst sätt. Att du tar på mina bröst, på min röv, kommenterar om min kropp och kallar mig slampa är inte kul. Det är inte okej på något som helst sätt. Vi kvinnor ska kunna göra vad fan vi vill utan att konstant behöva känna en rädsla över vad som kan hända. SLUTA sätta ansvaret på offret och börja sätta ansvaret på förövaren.

… OCH kom ihåg ”MIN KROPP, MINA REGLER”.

 

Nyårsafton 2017

Idag är det sista dagen på 2017 och det känns lite sorgligt för att 2017 har varit ett så pass bra år. Jag ser ändå fram emot 2018 och tror det kommer bli ett år fullt av roligheter. Vi på Kroppsmagasinet UF hoppas att ni får ett trevlig avslut på detta år och sedan ett härligt 2018. Gott nytt år!

Nu är det snart nyår

Nu är det snart nyår. Fyrverkerier, god mat, mys med vänner eller familjen, och såklart, nyårslöftena. Idag är ett av de vanligaste nyårslöftena att gå ner i vikt. Många lovar också att träna och äta nyttigt, men väldigt ofta just för att ändra hur ens kropp ser ut. Visst, hälsa är viktigt, men varför ligger fokus alltid på att ändra på sitt utseende? Vad säger det om oss att vårt vanligaste mål är att förändra våra kroppar?

Nyår kan såklart vara ett jättebra sätt att få en nystart och börja ta hand om sig själv, men för många-bland annat mig- blev det snarare tvärt om. Som så många andra lovade jag att gå ner i vikt under det nya året. Jag intalade mig själv att det var för att ”ta hand om mig själv”. Jag skulle må bättre, både psykiskt och fysiskt, av att vara smalare.  Självklart kan träning och bra kost göra just detta, men med rädsla för att bryta mitt löfte vågade jag inte vänta på långsam, stadig förändring. Jag ville ha resultaten direkt och letade därför reda på otaliga ”tips” för hur man skulle gå ner i vikt SNABBT. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag kan säga att det var en väldigt självdestruktiv tid i mitt liv. Efter några veckor hade jag nått min ”mål-vikt”, men när jag såg mig i spegeln insåg jag att jag aldrig varit mindre nöjd med mig själv. Med tiden sjönk min vikt ytterligare, och med den min självkänsla. Ätstörningen hade tagit över mitt liv, den var allt jag kunde tänka på.

Idag inser jag att det egentligen rörde sig om ett självskadebeteende. Det var inte viljan att ”ta hand om mig själv” som fick mig att undvika att vara med mina vänner, spendera timmar framför spegeln eller svälta mig själv tills jag inte kunde stå upp. Det var ett försök att få kontroll över något, tanken att ”om jag bara kunde nå samhällets krav skulle jag förtjäna att älskas”. Det var lättare att fortsätta skada mig själv än att inse att jag aldrig skulle leva upp till idealen.

Om man tycker illa om sitt utseende är det lätt att se sin kropp som problemet. Något som behöver ”lösas”. Att lova sig själv att gå ner i vikt är Lösningen, ”att ha självrespekt”. Men hur kliché det än låter, så är du inget problem som behöver lösas. Även om du mår dåligt är din kropp INTE PROBLEMET, tro mig. Någonstans lär vi oss att vi är mer värda om vi möter alla förväntningarna, men nyårslöften om att gå ner i vikt för att man ska må bättre kan vara så kontraproduktiva. Man blir inte av med självhat genom att se sig själv som ett problem. Om du väntar med att älska dig själv tills du når upp till idealen kommer du aldrig göra det. Och du kommer missa så mycket i livet.

Nu är det snart nyår. Jag tänker fira med fyrverkerier, god mat, vänner och familj. När klockan slår tolv tänker jag lova mig själv något fint. Kanske att jag ska vara mer med familjen, inte vara så självkritisk eller bara att skratta mer. Men det säger jag inte. För då slår det ju inte in.

Page 1 of 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén